Bloggarna

Välkoma att följa Rantafejs blogg!

Här bloggar vi om allt möjligt, aktiviteter, valpar och mycket annat som rör hund.

Vi som bloggar är mor och dotter, Eva och Felicia. Oftast skriver Felicia men även Eva kan lämna några rader ibland.

Mamma - Kopia103år - Kopia
           Eva                       Felicia

Kennel Rantafejs blogg

Detta är kennel Rantafejs blogg. Du är välkommen att ta del av vårt liv, för att se hur vi lever med våra hundar. 
Länk till Felicias första blogg:
http://kooikerlivet.bloggplatsen.se/

Blogginlägg

Podcast om kooiker

2018-03-17 14:07

Du som har kooiker eller funderar på att leva med en, lyssna på podcasten nedan!
https://www.acast.com/varbastavan/nederlandse-kooikerhondje (om länken inte fungerar: googla podcast eller hundpodden och nederlandse kooikerhondje, så kommer den fram)


Kooiker och hembesök

2018-03-17 14:01 | 0 kommentarer

När det kommer till kooiker och besök i hemmet upplever generellt sett flera kooikerägare att de inte har situationen under kontroll. En kooiker är en larmande hund och det går inte att ta det ifrån dem, lika lite som det går att ta jakten ur en kopov... Nedan kommer en liten story om hur jag tänker med mina två kooikrar i liknande situationer. En kooiker är en väldigt förnuftig hund, eftersom den vågar ifrågasätta. Som kooikerägare behöver man uppskatta deras egna tankar och idéer men samtidigt vara förutseende och ta ansvar när det blir för mycket för sin hund. I min relation med mina hundar stöttar vi varandra och är ärliga. Vi har en ständigt pågående kommunikation och den upplever jag väldigt viktig, i synnerhet i ett liv med kooiker. 

2018-03-07 (för information så är jag, Felicia, ofta i Karlskrona med mina två kooikrar, pga mina studier, där vi tillsammans med min sambo har en lägenhet 2rok). 

Idag har vi en hantverkare i huset, som hade fått min sambos nyckel och traskade rakt in i lägenheten. Men det gick bra. Nitro kände sig lite mindre lurad som trodde att det var husse som kom hem tidigt från jobb. Han rusar rakt ut, superglad. Wow vilken present tänker han.

Sen hör jag Nitro morra i hallen, väldigt dovt och stadigt men ändå lite osäkert. Jag går ut lugnt och kollar. Ser Nitro med låg hållning och fokuserad blick och en något avvaktande gubbe som kikar fram bakom ytterdörren. Lite komiskt och så typiskt kooiker. Ler lite åt Nitros osäkerhet men är impad av att han står pall och tar sitt ansvar som just nu enda herre i huset. Känner mig mest nyfiken på situationen. Roxy kommer lunkandes lugnt efter mig och ska försöka reda upp situationen, men är mest nyfiken. Jag fixar detta matte, säger hon. Nitro verkar lättad när jag kommer ut och söker massor med bekräftelse och frågar samtidigt mig vem fasen som får för sig att klampa in i vårt hem på det viset, hjälper du mig matte? Roxy säger mer ”men så spännande med folk, undrar vem den typen är”. Hon är mycket mer självständig och lugn. Ger verkligen lite tantintryck ifrån sig och i princip sneglar upp från sin tidning och sitt morgonkaffe för att få senaste skvallret. Så coollugn.

Så fort jag kommer fram går Nitro in bakom mig och han får beröm. Vilket stort jobb han gjorde. Tänk om det hade varit någon annan typ som vi verkligen inte ville ha in i lägenheten. Jag är helt lugn, en hand vid Nitro men kroppen riktad till herr hantverkare. Han öppnar dörren, med mig väldigt lugn och glad. Herr hantverkare är idag vår bästa vän. Han ska hjälpa oss med köket. Roxy blir ännu mer nyfiken, traskar fram, säger ”tjena, hur är läget med dig?”. Nitro är skeptisk och trivs bättre intill mitt ben och med min hand som fortfarande pratar med honom. Han är helt tyst och iaktar varenda detalj. Vilket fokus de har hundarna. Riktig multitasking från alla håll.

Herr hantverkare blir snabbt vän med Roxy och försöker sen bli vän med Nitro och räcker fram handen för att klappa. Typisk uppifrån hand, där Nitro tar ett steg bakåt med blicken mot handen och sen mot mig. Ja han fattar inte hundspråk Nitro. Fortfarande lugn och glad säger jag att min hund vill avvakta och kommer fram om han vill. Vid det laget har Roxy kollat färdigt och chillar vid sidan. Nitro är helt okej med läget, men han tänker inte umgås. Helt okej. Mitt mål är inte att de ska bli vänner utan att båda hundarna känner sig lugna och trygga. De ska inte älska folk som bara klampar rakt in i vårt hem. De har skött sig fantastiskt båda två. Sitter lugnt vid min sida och går över till att stötta mig i min hantering av situationen.

Jag kallar med mig hundarna in i sovrummet och vi sitter och jobbar (sover lugnt) medan herr hantverkare gör hantverkarsaker utanför. Stolt över båda två. Vilket fint och lugnt föredöme Roxy är som verkligen avdramatiserade situationen och jag blir så glad av Nitros trygghet vid min sida och det ansvar han hanterade på ett så fint sätt.

Felicia


Brias valpar

2018-03-10 14:08 | 0 kommentarer

Idag föddes Brias 8 valpar! En jämnare fördelning kunde det inte bli, utan det blev 4 flickor och 4 pojkar. Mor och barn mår alla väl. Som ofta sker när det är större kullar brukar valparnas vikter kunna variera en del vid födsel, där de flesta tar ikapp sin vikt relativt fort. Så är fallet även i denna kull, där 3 utav valparna är lite mindre i sin vikt men vi håller tummarna innerligt att de kommer ikapp och kan flytta till härliga jakt- och familjehem om några veckor. 

Själva födseln var mycket okomplicerad. Bria höll länge på sin överraskning kan jag säga. Bria var coollugn, varken bäddade, flåsade eller verkade det minsta stressad. Eva passade då på att åka iväg på kopovklubbens årsmöte, eftersom allt var lugnt hemma och Bria hade några dagar kvar innan beräknad födsel. Detta var lördag morgon. Jag stannade hemma och tog hand om Bria, som var så obekymrad. Jag går och tar en dusch och när jag står och torkar håret hör jag att hundarna börjar skälla där nere. Varningsklockan och pulsen drar igång. Jag rusar ner för trappan. Hundarna säger att det är stora nyheter som sker just nu. Världen har fått nya fantastiska vildsvinshundar, stor nyhet, verkligen skitstor nyhet. Redan 10 meter från Bria hör jag valppipen. Pigg rackare hinner jag tänka och väl inne hos henne ser jag hur hon pysslar om sin förstfödda, en grabb. Men bredvid ligger också en lite mindre rackare som inte är lika livfull eller utvecklad. Gissningsvis 70-80g bara. Det är ingen ide att få igång den valpen tyvärr. Därefter kommer ytterliggare valpar, men Bria blir ju inte mindre om magen? Hur många gömmer hon egentligen? Efter en stund kommer tik nummer två, som också är väldigt liten men ser fullt utvecklad ut. Jag kämpar med henne en lång stund men det sker ingenting. Det blev tyvärr inget mer med henne, endast 98g. Efter henne kommer ett par flickor till och en pojke. 8 stycken, plus 2. 

Nu håller vi tummarna att alla fortsätter att vara pigga och utvecklas i fin takt.

//Felicia


Lovis valpar

2017-01-03 22:41 | 0 kommentarer

19 december födde Lovis fött 6 stycken välmående valpar. Tre hanar och tre tikar. Valparna kom på beräknad dag och Lovis har haft en mycket enkel dräktighet och förlossning. Hon har tyckt att magen har spänt i omgångar och slickat på den. Men inget illamående och i övrigt har hon mått som vanligt. Jag tyckte att hon blivit lite lugnare i sitt sätt och i synnerhet nu när valparna kommit, men hon gjorde glädjeskutt utan problem de sista dagarna innan förlossningen. Hon har inte varit orolig heller. En del tikar kan börja bädda och gräva lång tid innan det är dags. Lovis började dagen innan. Hon accepterade även sin "lya" direkt. Dagen innan valpningen började hon få lite förvärkar, slicka sig och bli lite orolig. Hon bäddade och ville vara nära hela tiden. Natten var lugn förutom lite bäddande vid 4-tiden på morgonen, men sedan somnade hon om igen. De sista dagarna vilade Lovis hela tiden. Vid 11-tiden på förmiddagen skrev jag ett sms till mamma som var på jobb att det var på gång. Då var hon ännu mer närgången och låg intill mig i sängen. Hon flåsade och tyckte det var jobbigt. Första värken kom en halvtimme senare och då hoppade hon viligt ner i lyan. PÅ tredje värken kom första valpen och mamma var nu på väg hem.

Kl 12.02, tik på 278g
Kl 13.05, tik på 295g
Kl 13.35, hane på 261g
Kl 13.44, tik på 275g
Kl 14.02, hane på 292g
Kl 14.15, hane på 291g

Tre av valparna har mantel (att färgen går löpande över ryggen) och två har sadel (en större brund fläck över ryggen och en mindre på rumpan, precis som sin mor och mormor). Den sista valpen har tre separata fläckar över kroppen. Det är alltid så spännande vad det blir för valpar, hur de ser ut vid födsel och att sedan kunna följa deras underbara utveckling.

Lovis är en fenomenal mamma och det är ingen överdrift. En tryggare tik har jag aldrig varit med om. Varje gång jag har fotat och vägt valpar vid tidigare kullar (i synnerhet första dygnet) så har tiken blivit orolig. Lovis har på sin höjd lyft huvudet, frågat mig "är allt som det ska?", varpå jag svarar "jadå, bara en liten stund till" och så lägger hon ner huvudet. Hon har inte heller bäddat en massa i sin lya (som ofta händer och där valparna hamnat under filtar eller skuffats undan). Hon lägger sig ner försiktigt. Vid ett tillfälle låg hon med rumpan på sidan och framdelen upprätt, eftersom hon hade en valp intill ryggen. Så fort jag flyttade på valpen (ett par dagar gammal) la hon sig tacksamt ner. Hon känns så erfaren och lugn. Hon tar också pauser från valparna. Då vill hon gärna ner och komma ut, men sen säger hon till när hon vill in till dem igen. Ibland vill hon bara kolla till dem för att försäkra sig om att allt är okej. Hon pysslar mjukt men bestämt. Nu när valparna är två veckor gamla har hon börjat sätta ena tassen på valpen om den inte är stilla när hon tvättar den. Jag undrar verkligen hon Lovis kommer agera när valparna ska flytta till valprummet och träffa resten av flocken. Jag tror hon blir en häftig mamma när valparna går att busa med och ska uppfostras. Hon är en bestämd men kärleksfull mor. 

En orsak till att hon är så trygg och "erfaren" tror jag lite kan ha att göra med hennes personlighet. Hon har alltid velat ha kontroll och ansvar. Hon kräver beteenden av sina flockmedlammar, för att inte tala om ordning, lugn och ro. Hon är van att ta på sig mycket ansvar. Hon har lärt mig väldigt mycket, Lovis.

Valparna har varit väldigt snackiga från början. De har mycket attityd. Jisses. Det räcker att en av valparna hamnar på rygg och inte kommer upp, då tjuter och morrar den till den kommer upp. Dom är väldigt uttrycksfulla och envisa som sjutton. Dom växer jämnt och fint och är fortfarande jämna i förhållande till varandra, men goa magar. Ögonen är öppnae och de börjar lite smått reagera på ljud. 

Nu börjar det hända saker!