Bloggarna

Välkoma att följa Rantafejs blogg!

Här bloggar vi om allt möjligt, aktiviteter, valpar och mycket annat som rör hund.

Vi som bloggar är mor och dotter, Eva och Felicia. Oftast skriver Felicia men även Eva kan lämna några rader ibland.

Mamma - Kopia103år - Kopia
           Eva                       Felicia

Kennel Rantafejs blogg

Detta är kennel Rantafejs blogg. Du är välkommen att ta del av vårt liv, för att se hur vi lever med våra hundar. 
Länk till Felicias första blogg:
http://kooikerlivet.bloggplatsen.se/

Blogginlägg

Så mycket att göra och så lite tid

2019-01-16 17:53

Det är tyst på hemsidan.  Jag vet. Det ekar. Det finns så mycket som jag gärna skulle vilja få upp på hemsidan. Saker vi gör och har gjort. Alla våra fantastiska valpar. Det har blivit några genom åren. 

På kooikersidan har vi fått två nya avelshanar. Kullbröderna RLDN Rantafejs Bellis Av Flovin och Rantafejs Rubus Av Flovin är nu hälsotestade. 

Bellis   Rubus
     

Hd: A/A
Patella: 0/0
Ögon: u.a
ENM: bärare
VWD: fri

      Hd: A/A
Armbågar: ua
Patella: 0/0
Ögon: u.a
ENM: fri
VWD: fri

Vi är så glada att ni hälsotestar era hundar. Dels ger det oss som uppfödare, men även våra uppfödarkollegor ett bredare och rikare material att förhålla oss till. Dels kan era hundar bidra till rasens genvariation och avelsbas genom att bli föräldrar. Ni kan ge något tillbaka till rasen. Alla hundar är en del av avelsarbetet, inte bara de som blir föräldrar. För er egen del är det också bra att veta, både om hunden är frisk eller har någon anmärkning. Vi är så stolta, tacksamma och glada för att ni gör det här!

Sista året har det inte varit så mycket valpar. Men det har hänt mycket ändå i livet. Både för mig och Eva. Sista året har jag inte varit lika aktiv med olika hundevenemang, tävlingar, konferenser, kurser etc. Jag har känt att jag har behövt skära ner på det lite och bara slappna av. Det är lätt att alla helger bokas upp med en massa olika saker. Jag får se hur mycket det blir i år. Jag har fått mer energi och jag vill så gärna åka iväg på alla dessa saker. På något sätt så blir det inte alltid som man tänker sig ändå. Hundvärlden kan vara rätt tuff. Inte på ytan, men folk kan vara grymma. Jag försöker se långsiktigt och lägger saker bakom mig. Men relationerna blir inte det samma längre, även om samarbetet behöver finnas för rasens skull. Mina hundar. Våra valpar. De är viktigare. Svälj stoltheten, släpp den dåliga känslan. På något sätt har vi ändå något gemensamt och det är hundarna. I sådana lägen när man möter en motgång, så känns det extra bra när en valpköpare hör av sig. Man behöver kontakten med sina valpar. Att vara uppfödare kräver så otroligt mycket av en. Varför annars lägga ner all denna tid, kärlek, många års planering för just den här kullen, slit, oro, pengar om man sen inte vet vad som händer? Man packar en liten resväska, stoppar ner favoritleksaken, ett 50 sidor långt valphäfte, en stamtavlehistorik om all känd information om valpens bakgrund, mat, tuggisar.....  snuttefilten som man förgäves försöker hålla någerlunda sanitär... för att sedan kämpa med tårarna i ögonen när man ska pussa valpen hejdå och sedan se den åka iväg för ett helt nytt liv. Dagen innan skvätte den ut hela vattenskålen i köket. La en bajs precis där man tänker sätta ner foten. Bet tag i byxbenet och sa att den var Rambo 2.0 och livsfarlig. Men även en massa pussar och glädje. Sprang skrattandes genom hela huset för att sedan somna i knät. Det blir väldigt tyst och den tystheten finns alltid kvar efter varje valpkull, resten av deras liv. 

Vi tänker på er ständigt och hoppas att ni fortfarande har det bra i de hem vi omsorgsfullt valt ut till er. Ibland blir det inte som man tänker sig och då är det extra viktigt att ni hör av er. Vi hjälper gärna till. Råd, tips, stöttning, passning, omplacering... Det löser sig!

Jag ska försöka rycka tag i hemsidan och få in tidigare kullar men även nyheter. Vi har fått flera nya champions och uppflyttade hundar. Vi är MEGASTOLTA. GO GO GO! 

Felicia


Podcast om kooiker

2018-03-17 14:07

Du som har kooiker eller funderar på att leva med en, lyssna på podcasten nedan!
https://www.acast.com/varbastavan/nederlandse-kooikerhondje (om länken inte fungerar: googla podcast eller hundpodden och nederlandse kooikerhondje, så kommer den fram)


Kooiker och hembesök

2018-03-17 14:01 | 0 kommentarer

När det kommer till kooiker och besök i hemmet upplever generellt sett flera kooikerägare att de inte har situationen under kontroll. En kooiker är en larmande hund och det går inte att ta det ifrån dem, lika lite som det går att ta jakten ur en kopov... Nedan kommer en liten story om hur jag tänker med mina två kooikrar i liknande situationer. En kooiker är en väldigt förnuftig hund, eftersom den vågar ifrågasätta. Som kooikerägare behöver man uppskatta deras egna tankar och idéer men samtidigt vara förutseende och ta ansvar när det blir för mycket för sin hund. I min relation med mina hundar stöttar vi varandra och är ärliga. Vi har en ständigt pågående kommunikation och den upplever jag väldigt viktig, i synnerhet i ett liv med kooiker. 

2018-03-07 (för information så är jag, Felicia, ofta i Karlskrona med mina två kooikrar, pga mina studier, där vi tillsammans med min sambo har en lägenhet 2rok). 

Idag har vi en hantverkare i huset, som hade fått min sambos nyckel och traskade rakt in i lägenheten. Men det gick bra. Nitro kände sig lite mindre lurad som trodde att det var husse som kom hem tidigt från jobb. Han rusar rakt ut, superglad. Wow vilken present tänker han.

Sen hör jag Nitro morra i hallen, väldigt dovt och stadigt men ändå lite osäkert. Jag går ut lugnt och kollar. Ser Nitro med låg hållning och fokuserad blick och en något avvaktande gubbe som kikar fram bakom ytterdörren. Lite komiskt och så typiskt kooiker. Ler lite åt Nitros osäkerhet men är impad av att han står pall och tar sitt ansvar som just nu enda herre i huset. Känner mig mest nyfiken på situationen. Roxy kommer lunkandes lugnt efter mig och ska försöka reda upp situationen, men är mest nyfiken. Jag fixar detta matte, säger hon. Nitro verkar lättad när jag kommer ut och söker massor med bekräftelse och frågar samtidigt mig vem fasen som får för sig att klampa in i vårt hem på det viset, hjälper du mig matte? Roxy säger mer ”men så spännande med folk, undrar vem den typen är”. Hon är mycket mer självständig och lugn. Ger verkligen lite tantintryck ifrån sig och i princip sneglar upp från sin tidning och sitt morgonkaffe för att få senaste skvallret. Så coollugn.

Så fort jag kommer fram går Nitro in bakom mig och han får beröm. Vilket stort jobb han gjorde. Tänk om det hade varit någon annan typ som vi verkligen inte ville ha in i lägenheten. Jag är helt lugn, en hand vid Nitro men kroppen riktad till herr hantverkare. Han öppnar dörren, med mig väldigt lugn och glad. Herr hantverkare är idag vår bästa vän. Han ska hjälpa oss med köket. Roxy blir ännu mer nyfiken, traskar fram, säger ”tjena, hur är läget med dig?”. Nitro är skeptisk och trivs bättre intill mitt ben och med min hand som fortfarande pratar med honom. Han är helt tyst och iaktar varenda detalj. Vilket fokus de har hundarna. Riktig multitasking från alla håll.

Herr hantverkare blir snabbt vän med Roxy och försöker sen bli vän med Nitro och räcker fram handen för att klappa. Typisk uppifrån hand, där Nitro tar ett steg bakåt med blicken mot handen och sen mot mig. Ja han fattar inte hundspråk Nitro. Fortfarande lugn och glad säger jag att min hund vill avvakta och kommer fram om han vill. Vid det laget har Roxy kollat färdigt och chillar vid sidan. Nitro är helt okej med läget, men han tänker inte umgås. Helt okej. Mitt mål är inte att de ska bli vänner utan att båda hundarna känner sig lugna och trygga. De ska inte älska folk som bara klampar rakt in i vårt hem. De har skött sig fantastiskt båda två. Sitter lugnt vid min sida och går över till att stötta mig i min hantering av situationen.

Jag kallar med mig hundarna in i sovrummet och vi sitter och jobbar (sover lugnt) medan herr hantverkare gör hantverkarsaker utanför. Stolt över båda två. Vilket fint och lugnt föredöme Roxy är som verkligen avdramatiserade situationen och jag blir så glad av Nitros trygghet vid min sida och det ansvar han hanterade på ett så fint sätt.

Felicia


Brias valpar

2018-03-10 14:08 | 0 kommentarer

Idag föddes Brias 8 valpar! En jämnare fördelning kunde det inte bli, utan det blev 4 flickor och 4 pojkar. Mor och barn mår alla väl. Som ofta sker när det är större kullar brukar valparnas vikter kunna variera en del vid födsel, där de flesta tar ikapp sin vikt relativt fort. Så är fallet även i denna kull, där 3 utav valparna är lite mindre i sin vikt men vi håller tummarna innerligt att de kommer ikapp och kan flytta till härliga jakt- och familjehem om några veckor. 

Själva födseln var mycket okomplicerad. Bria höll länge på sin överraskning kan jag säga. Bria var coollugn, varken bäddade, flåsade eller verkade det minsta stressad. Eva passade då på att åka iväg på kopovklubbens årsmöte, eftersom allt var lugnt hemma och Bria hade några dagar kvar innan beräknad födsel. Detta var lördag morgon. Jag stannade hemma och tog hand om Bria, som var så obekymrad. Jag går och tar en dusch och när jag står och torkar håret hör jag att hundarna börjar skälla där nere. Varningsklockan och pulsen drar igång. Jag rusar ner för trappan. Hundarna säger att det är stora nyheter som sker just nu. Världen har fått nya fantastiska vildsvinshundar, stor nyhet, verkligen skitstor nyhet. Redan 10 meter från Bria hör jag valppipen. Pigg rackare hinner jag tänka och väl inne hos henne ser jag hur hon pysslar om sin förstfödda, en grabb. Men bredvid ligger också en lite mindre rackare som inte är lika livfull eller utvecklad. Gissningsvis 70-80g bara. Det är ingen ide att få igång den valpen tyvärr. Därefter kommer ytterliggare valpar, men Bria blir ju inte mindre om magen? Hur många gömmer hon egentligen? Efter en stund kommer tik nummer två, som också är väldigt liten men ser fullt utvecklad ut. Jag kämpar med henne en lång stund men det sker ingenting. Det blev tyvärr inget mer med henne, endast 98g. Efter henne kommer ett par flickor till och en pojke. 8 stycken, plus 2. 

Nu håller vi tummarna att alla fortsätter att vara pigga och utvecklas i fin takt.

//Felicia