Kennel Rantafejs

Idag var vi på hundutställning i Tvååker. Vi har haft en supertrevlig dag. Resultatet på kooikersidan kunde gått bättre, men kopovarna tog storseger. Trots ett sämre resultat på kooikersidan, känner jag ändå mig som den lyckligaste kooikerägaren i världen.

Vi bilade tillsammans med kopovvalpköpare Marie, både jag och Eva. Marie hade med sig sina två kopovar Cero och Astra. Ingrid som är Floras matte satt valpvakt med de tre kullarna. Som ni kan se under rubriken valpar har vi två kullar (ca 7 veckor) och en kull (2 veckor). Kopovvalparna och kooikervalparna har riktigt kul tillsammans nu. De yngre valparna (tre små grisarna som jag kallar dom) lever fortfarande bara vid mammas mjölkbar än så länge. 

Lovis är en tik som jag fått tillbaka. Det har också tagit mig en helsikes tid att förstå mig på henne, men wow vad jag har lärt mig massor om kooiker. Poängen med Lovis är att hon inte fungerade med familjens ena hund. Hon hade också svårt för främmande hundar. Det var inga pussar hon bjöd på vid närmanden. Hon och jag har tränat på detta, men det egentliga fokus har faktiskt legat på att bara skapa en otroligt stark relation mellan henne och mig. På så sätt har jag kunnat ta ansvaret från henne, fått henne att ta ett steg bakåt, erbjudit henne ett roligare alternativ (tacka vet jag pipleksaker!) och väglett henne i situationer. Jag har medlat otroligt mycket med henne. Jag har bekräftat henne i nya och läskiga situationer för att påminna henne om att jag finns bredvid och jag hanterar det åt henne. Jag har erbjudit henne ett roligare alternativ än vad hon är van vid, när det har behövts. Hon har kommit så långt. För några månader sedan hade jag henne med mig till en uppfödare som jag träffar ibland. Vi var fyra uppfödare på plats den gången, plus andra kooikerägare för att bara prata om rasen. Det var såklart många hundar på plats. 15 tror jag. Lovis skötte sig superfint. Hon låg vid min sida och gick emellan med lugnt steg och hög svans om det behövdes. Hon lugnade många situationer och ansvarade för hela flocken. Jag var så stolt. Hon är en riktig alfadam med stor pondus. Men hon är van att ha haft denna pondus i för ung ålder. Nu är hon mer mogen och hon har utvecklats på ett superfint sätt. Hon är en fröjd att ha med sig. En trygg tik, men som är till stor nytta för andra hundar. För någon vecka sedan satte hon en bångstyrig unghane på plats som inte vägrade låta bli hennes rumpa. Han höll sig lugn resten av promenaden. Hon är fenomenal. Jag bestämde mig för att testa en utställning med henne, eftersom jag själv nu hade bedömt henne mogen för det.

Vi kommer dit. Lovis, Nitro, Cero och Astra har delat bil tillsammans. Det var aldrig något käftande mellan Nitro och Cero heller, två vuxna hanar. I vaccinationskön upptäckte Lovis hur många hundar som verkligen fanns på detta nya och konstiga ställe. Jag såg att svansen åkte ner lite på henne och gav henne en smekning i mungipan några gånger. Hon log tillbaka varje gång. Det blir ju gärna lite trångt i den där kön och Lovis hälsade på många hundar. Hon var helt okej med detta. Nitro fanns tryggt bredvid. Hennes bästa vän. Marie gick in senare med Cero och Astra. 

Vi hittade en plats att sitta vid ringen och eftersom kooiker var först ut kl 9 (usch för tidiga mornar) så passade jag på att träna lite med både Lovis och Nitro i ett par minuter. Mest bara för att leka lite. Dom tyckte det var kul. Nitro skötte sig fint i ringen, när han gick in som nummer två. Han stod fint för domaren, trots att han är van vid bordet och tycker det är kul att hoppa upp där. Jag har faktiskt inte tränat på marknivå innan, men han är så duktig min kille. Mycket beror på att han och jag har en så stark kontakt och han känner sig trygg. Tyvärr fick vi inte CK, trots en superfin kritik. Det enda negativa i kritiken var "would prefer a better forhead" och att det inledande i kritiken stod "very good type", istället för "excellent type". Jaja, vi hade kul och han fick excellent. Nästa var Lovis. Ärligt talat har vi inte aktivt tränat utställning. Hon satte sig gärna ibland och hon tyckte domaren var lite rolig i huvudet som skulle pilla i munnen på henne. Hon blev inte osäker, utan sa snarare "men vad är det för fel på dig? Ser du inte att jag och matte jobbar här?". Domaren hade dåliga erfarenheter av kooiker, så när Lovis tog det där lilla steget bakåt bad hon mig att visa tänderna istället. Det gick bra, men jag såg hur Lovis i princip höjde ena ögonbrynet mot mig i undran vad jag tog mig till. Väl till uppställningen, det gick bra. Tills en matte och hund börjar leka med världens roligaste pipleksak, som låter exakt som Lovis favorit. Där ville hon ut ur ringen. Men jag var faktiskt beredd på detta och hade en egen pipis i fickan. Jag pep med den två gånger och mamma sprang som en iller mot matten utanför ringen för att få tyst utanför. Sen gick det bra igen. Lovis fick ett very good, men en överlag bra kritik. Hon var en nakenfis, det vet jag efter fällningen. Hon fick också "lots of temper" på kritiken vilket jag tycker är passande. Hon är en intensiv hund med mycket motor. Svansen och öronen var på topp hela tiden och hon hade en vaken blick som sa "kom igen!". Hon är en rolig hund. Både Nitro och Lovis hade kul i ringen. Efteråt hann jag prata ikapp lite med resten av kooikerfolket. En diskussion kan vara intressant att ta upp. Av fyra möjliga uppfödare på plats föredrar alla hane på kooiker. Det får en att undra. Själv tycker jag att hane är lite mer nära och mognar senare, medan tikarna överlag är mer självständiga. O andra sidan har jag nu Flora och Lovis hemma som också är väldigt nära. Lovis är mer självständig än Flora. Roxy är väldigt självständig och har alltid varit, inte bara som 9-årig dam.

Vi gick en liten runda, satt och åt lunch och sedan var det kopov. Det deltog fyra stycken. En uppfödd på Rantafej (Cero), två importerade av Rantafej (Argo och Astra) och en som är valp efter en Rantafejare (Kitty, efter Rantafejs Yalgonata av Grist). Argo är en hane vi tog in som bor och ägs av matte Anneli. Vi har haft en kull med honom. Han är ett riktigt muskelberg med roliga initiativ. Ett är att slänga mattes skor på hennes fötter när det är dags för promenad. 

Först ut var Cero, som belönades med excellent och CK. Därefter Argo som erhöll samma bedömning. I bästa hane vann Cero med CACIB och Argo fick R-CACIB, men också CERT eftersom han innehar diplomtestet. Grattis Anneli. Sedan var det tikarna. Astra hittade mycket intressanta mysterium i gräset och höll mestadelen av tiden nosen i backen. Domaren blev ändå förtjust i den lilla damen som fick excellent och CK. Därefter var det Kitty som fick ett Very good. Astra blev i och med detta bästa tik! Nu blev det lite kul. Marie skulle in med båda sina hundar för att tävla om BIR (bäst i rasen). Hur grym känsla är inte detta?! Jag var beredd och fick ena kopplet i handen. I slutet av varvet fick Cero sin fina röd/gula-rosett och blev BIR, med Astra som BIM (bäst i motsatt kön). Stort grattis Marie, till dig och dina fina hundar och tack för ett trevligt sällskap! 

Efteråt kunde vi slappna av lite mer. Hundarna fick varsitt grisöra och vi mötte upp med fler vänner. Det blev en trevlig eftermiddag men sen var det dags att bege sig hemåt. Alla hundarna skötte sig så fint hela dagen och jag är mest stolt över Lovis, som skrattade och hade så kul. Jag hörde inte mer än någon enstaka morrning från henne och det tycker jag är okej. Hundar har rätt att yttra sig. Hon har blivit en så duktig tjej. När vi kommer hem möts vi av en svettig och sliten Ingrid. Det är tufft att vara valpvakt  men även Ingrid var nöjd med sin dag.