Hej på er!
På kenneln finns en Slovensky Kopov kull på 1,5 vecka och en Nederlandse Kooikerhondje kull på 1 veckas ålder. Valparna har nu börjat ta i med bakbenen och lyfter upp kroppen lite. Det går väldigt vingligt till och varar i någon enstaka sekund, sen ligger dom på sidan. Men dom försöker! 
Kopovvalparna har även börjat öppna ögonen 
Nu börjar det bli hundar av dom små!
Tyvärr finns inte två av kooikervalparna hos oss längre. En av hanarna (valp nr 3) betedde sig lite annorlunda redan från början. Han kunde inte riktigt koordinera sina rörelser, tog in huvudet mot kroppen och kom ifrån sina syskon. Han hade inget problem att äta, om man hjälpte honom fram. Detta tog på min och mammas krafter. Jag spenderade väldigt mycket tid i valplådan och både jag och mamma satte väckarklocka om natten och kollade läget i valplådan. Ofta hade han kommit ifrån syskonen och behövdes läggas till. Vi pratade med andra uppfödare som varit med om något liknande och på deras valp hade beteendet gått över. Vi hoppades på förbättring. Jag stödmatade honom, alltså med mjölkersättning från Royal Canin, och även den lilla tjejen som föddes sist i kullen för att vara säker på att dessa två fick tillräckligt med mat. Den lilla tjej hade och har dock inget problem med att få i sig mat, det var bara för att när jag ändå stödmatade hanvalpen lite extra så kunde hon lika väl också få, för att hon skulle komma ikapp syskonen. Om ni undrar varför vi inte använde oss av Stojkas mängder av mjölk så gjorde vi faktiskt det. Vi testade att lägga hanvalpen hos Stojka, men hon tyckte nog inte att det var en lika bra ide som vi. Hon gick med på att mata så länge vi var där men om vi gick flyttade hon sig ifrån valpen och hon ville inte heller tvätta honom. När vi tog upp honom till Roxy igen tyckte hon att han luktade konstigt. Så kunde vi inte hålla på, så vi övergav den iden. Sen började jag även stödmata en tikvalp (valp nr 2) som började tappa lite vikt. Detta trots att hon sög på väldigt bra. Hanvalpen och lilltjejen höll sin viktkurva ganska bra, men tikvalpen tappade fortfarande vikt. Detta gjorde mig orolig, hon sög på väldigt bra och tycktes få i sig mycket mat men tappade ändå vikt. Det var på lördagen, dagen efter födseln, som jag upptäckte att hon tappade vikt, och det snabbt. På söndagen ringde mamma två veterinärer. Båda misstänkte gomspalt. Det är den vanligaste missbildningen på hund, och även på människa (om inte vanligast där också). Gomspalt innebär att det är öppet mellan munhålan och näshålan. Alltså är detta ett enda ytrymme och gommen är inte sluten. Det innebär att hur mycket valpen än suger så får den inte i sig någon näring eftersom den inte kan suga ordentligt. Mjölken bubblar även upp genom näsan. Och det stämde. När vi tittade i munnen på henne så fanns där mycket riktigt en öppning.
Detta är gomspalt. Som ni ser är gommen inte sluten. Det kanske är intressant för några av er att se.
Det hade även kommit "rosslande" ljud från henne och bubblor ur näsan. Detta gjorde mig jätteledsen. Hon föddes som en av dom största valparna i kullen, och dog som den minsta. Hon bara tynade bort och det fanns inget vi kunde göra. Gomspalt går inte att rädda. Det kändes hemskt att inte kunna göra något. Hanvalpen gjorde mig inte lika ledsen, jag var beredd på att han inte gick att rädda. Mamma tog honom till veterinären på måndagen och där fick han somna in, beteendet hade inte förbättrats och skulle inte heller göra det. Det kan bero på att han fått för lite syre under fostertiden. När vi fick svar från fler uppfödare som varit med om detta, så hade inte dom valparna heller gått att rädda. Det är sånt som händer ibland, speciellt i stora kullar. De övriga valparna mår bara bra. Hade dock önskat att lilltjejen ökade mer i vikt men hon kommer ikapp. Anledningen till att vi inte misstänkte gomspalt från början är att vi aldrig haft det innan, trots att det är så vanligt. En del uppfödare till och med kollar efter denna missbildning direkt vid födseln. Det kan vara att tänka på i framtiden. Det är alltså inget ärftligt och kan dyka upp var som helt. Dessa valparna hade bara dubbel otur, får hoppas resten av kullen har dubbel tur då. Både Roxy har Chris har valpar sedan tidigare och dom har utvecklats jättebra. Det är många som är intresserade av valparna och hör av sig! Det är kul!
Imorgon ska Tammie (vår Golden Retriever) på jakt! Av änder alltså. Hon har redan varit på två stycken denna veckan. Tammie älskar det, det finns inget roligare säger hon. Hon hoppar på bakbenen av glädje när mamma tar på sig visselpipan.
Ni får ha en fortsatt trevlig helg!
Avslutar med en bild på Mia. Hon är snart två år gammal och en av Roxys döttrar i den förra kullen och vår fodertik!
Mia har ett underbart temperament och är otroligt välbyggt. Hon kunde haft mer färg på kroppen, men hon är väldigt snygg i övrigt. Lång fin päls. Vi var på kooikerträff nu i september, och av alla kooikrar var Mia den med mest svart behäng från öronen. Hon hade tom mer än hanarna
//Felicia
Kategori: Valpar