Kennel Rantafejs

Det är tyst på hemsidan.  Jag vet. Det ekar. Det finns så mycket som jag gärna skulle vilja få upp på hemsidan. Saker vi gör och har gjort. Alla våra fantastiska valpar. Det har blivit några genom åren. 

På kooikersidan har vi fått två nya avelshanar. Kullbröderna RLDN Rantafejs Bellis Av Flovin och Rantafejs Rubus Av Flovin är nu hälsotestade. 

Vi är så glada att ni hälsotestar era hundar. Dels ger det oss som uppfödare, men även våra uppfödarkollegor ett bredare och rikare material att förhålla oss till. Dels kan era hundar bidra till rasens genvariation och avelsbas genom att bli föräldrar. Ni kan ge något tillbaka till rasen. Alla hundar är en del av avelsarbetet, inte bara de som blir föräldrar. För er egen del är det också bra att veta, både om hunden är frisk eller har någon anmärkning. Vi är så stolta, tacksamma och glada för att ni gör det här!

Sista året har det inte varit så mycket valpar. Men det har hänt mycket ändå i livet. Både för mig och Eva. Sista året har jag inte varit lika aktiv med olika hundevenemang, tävlingar, konferenser, kurser etc. Jag har känt att jag har behövt skära ner på det lite och bara slappna av. Det är lätt att alla helger bokas upp med en massa olika saker. Jag får se hur mycket det blir i år. Jag har fått mer energi och jag vill så gärna åka iväg på alla dessa saker. På något sätt så blir det inte alltid som man tänker sig ändå. Hundvärlden kan vara rätt tuff. Inte på ytan, men folk kan vara grymma. Jag försöker se långsiktigt och lägger saker bakom mig. Men relationerna blir inte det samma längre, även om samarbetet behöver finnas för rasens skull. Mina hundar. Våra valpar. De är viktigare. Svälj stoltheten, släpp den dåliga känslan. På något sätt har vi ändå något gemensamt och det är hundarna. I sådana lägen när man möter en motgång, så känns det extra bra när en valpköpare hör av sig. Man behöver kontakten med sina valpar. Att vara uppfödare kräver så otroligt mycket av en. Varför annars lägga ner all denna tid, kärlek, många års planering för just den här kullen, slit, oro, pengar om man sen inte vet vad som händer? Man packar en liten resväska, stoppar ner favoritleksaken, ett 50 sidor långt valphäfte, en stamtavlehistorik om all känd information om valpens bakgrund, mat, tuggisar.....  snuttefilten som man förgäves försöker hålla någerlunda sanitär... för att sedan kämpa med tårarna i ögonen när man ska pussa valpen hejdå och sedan se den åka iväg för ett helt nytt liv. Dagen innan skvätte den ut hela vattenskålen i köket. La en bajs precis där man tänker sätta ner foten. Bet tag i byxbenet och sa att den var Rambo 2.0 och livsfarlig. Men även en massa pussar och glädje. Sprang skrattandes genom hela huset för att sedan somna i knät. Det blir väldigt tyst och den tystheten finns alltid kvar efter varje valpkull, resten av deras liv. 

Vi tänker på er ständigt och hoppas att ni fortfarande har det bra i de hem vi omsorgsfullt valt ut till er. Ibland blir det inte som man tänker sig och då är det extra viktigt att ni hör av er. Vi hjälper gärna till. Råd, tips, stöttning, passning, omplacering... Det löser sig!

Jag ska försöka rycka tag i hemsidan och få in tidigare kullar men även nyheter. Vi har fått flera nya champions och uppflyttade hundar. Vi är MEGASTOLTA. GO GO GO! 

Felicia