Podcast om kooiker

2018-03-17 14:07

Du som har kooiker eller funderar på att leva med en, lyssna på podcasten nedan!
https://www.acast.com/varbastavan/nederlandse-kooikerhondje (om länken inte fungerar: googla podcast eller hundpodden och nederlandse kooikerhondje, så kommer den fram)


Kooiker och hembesök

2018-03-17 14:01 | 0 kommentarer

När det kommer till kooiker och besök i hemmet upplever generellt sett flera kooikerägare att de inte har situationen under kontroll. En kooiker är en larmande hund och det går inte att ta det ifrån dem, lika lite som det går att ta jakten ur en kopov... Nedan kommer en liten story om hur jag tänker med mina två kooikrar i liknande situationer. En kooiker är en väldigt förnuftig hund, eftersom den vågar ifrågasätta. Som kooikerägare behöver man uppskatta deras egna tankar och idéer men samtidigt vara förutseende och ta ansvar när det blir för mycket för sin hund. I min relation med mina hundar stöttar vi varandra och är ärliga. Vi har en ständigt pågående kommunikation och den upplever jag väldigt viktig, i synnerhet i ett liv med kooiker. 

2018-03-07 (för information så är jag, Felicia, ofta i Karlskrona med mina två kooikrar, pga mina studier, där vi tillsammans med min sambo har en lägenhet 2rok). 

Idag har vi en hantverkare i huset, som hade fått min sambos nyckel och traskade rakt in i lägenheten. Men det gick bra. Nitro kände sig lite mindre lurad som trodde att det var husse som kom hem tidigt från jobb. Han rusar rakt ut, superglad. Wow vilken present tänker han.

Sen hör jag Nitro morra i hallen, väldigt dovt och stadigt men ändå lite osäkert. Jag går ut lugnt och kollar. Ser Nitro med låg hållning och fokuserad blick och en något avvaktande gubbe som kikar fram bakom ytterdörren. Lite komiskt och så typiskt kooiker. Ler lite åt Nitros osäkerhet men är impad av att han står pall och tar sitt ansvar som just nu enda herre i huset. Känner mig mest nyfiken på situationen. Roxy kommer lunkandes lugnt efter mig och ska försöka reda upp situationen, men är mest nyfiken. Jag fixar detta matte, säger hon. Nitro verkar lättad när jag kommer ut och söker massor med bekräftelse och frågar samtidigt mig vem fasen som får för sig att klampa in i vårt hem på det viset, hjälper du mig matte? Roxy säger mer ”men så spännande med folk, undrar vem den typen är”. Hon är mycket mer självständig och lugn. Ger verkligen lite tantintryck ifrån sig och i princip sneglar upp från sin tidning och sitt morgonkaffe för att få senaste skvallret. Så coollugn.

Så fort jag kommer fram går Nitro in bakom mig och han får beröm. Vilket stort jobb han gjorde. Tänk om det hade varit någon annan typ som vi verkligen inte ville ha in i lägenheten. Jag är helt lugn, en hand vid Nitro men kroppen riktad till herr hantverkare. Han öppnar dörren, med mig väldigt lugn och glad. Herr hantverkare är idag vår bästa vän. Han ska hjälpa oss med köket. Roxy blir ännu mer nyfiken, traskar fram, säger ”tjena, hur är läget med dig?”. Nitro är skeptisk och trivs bättre intill mitt ben och med min hand som fortfarande pratar med honom. Han är helt tyst och iaktar varenda detalj. Vilket fokus de har hundarna. Riktig multitasking från alla håll.

Herr hantverkare blir snabbt vän med Roxy och försöker sen bli vän med Nitro och räcker fram handen för att klappa. Typisk uppifrån hand, där Nitro tar ett steg bakåt med blicken mot handen och sen mot mig. Ja han fattar inte hundspråk Nitro. Fortfarande lugn och glad säger jag att min hund vill avvakta och kommer fram om han vill. Vid det laget har Roxy kollat färdigt och chillar vid sidan. Nitro är helt okej med läget, men han tänker inte umgås. Helt okej. Mitt mål är inte att de ska bli vänner utan att båda hundarna känner sig lugna och trygga. De ska inte älska folk som bara klampar rakt in i vårt hem. De har skött sig fantastiskt båda två. Sitter lugnt vid min sida och går över till att stötta mig i min hantering av situationen.

Jag kallar med mig hundarna in i sovrummet och vi sitter och jobbar (sover lugnt) medan herr hantverkare gör hantverkarsaker utanför. Stolt över båda två. Vilket fint och lugnt föredöme Roxy är som verkligen avdramatiserade situationen och jag blir så glad av Nitros trygghet vid min sida och det ansvar han hanterade på ett så fint sätt.

Felicia


Brias valpar

2018-03-10 14:08 | 0 kommentarer

Idag föddes Brias 8 valpar! En jämnare fördelning kunde det inte bli, utan det blev 4 flickor och 4 pojkar. Mor och barn mår alla väl. Som ofta sker när det är större kullar brukar valparnas vikter kunna variera en del vid födsel, där de flesta tar ikapp sin vikt relativt fort. Så är fallet även i denna kull, där 3 utav valparna är lite mindre i sin vikt men vi håller tummarna innerligt att de kommer ikapp och kan flytta till härliga jakt- och familjehem om några veckor. 

Själva födseln var mycket okomplicerad. Bria höll länge på sin överraskning kan jag säga. Bria var coollugn, varken bäddade, flåsade eller verkade det minsta stressad. Eva passade då på att åka iväg på kopovklubbens årsmöte, eftersom allt var lugnt hemma och Bria hade några dagar kvar innan beräknad födsel. Detta var lördag morgon. Jag stannade hemma och tog hand om Bria, som var så obekymrad. Jag går och tar en dusch och när jag står och torkar håret hör jag att hundarna börjar skälla där nere. Varningsklockan och pulsen drar igång. Jag rusar ner för trappan. Hundarna säger att det är stora nyheter som sker just nu. Världen har fått nya fantastiska vildsvinshundar, stor nyhet, verkligen skitstor nyhet. Redan 10 meter från Bria hör jag valppipen. Pigg rackare hinner jag tänka och väl inne hos henne ser jag hur hon pysslar om sin förstfödda, en grabb. Men bredvid ligger också en lite mindre rackare som inte är lika livfull eller utvecklad. Gissningsvis 70-80g bara. Det är ingen ide att få igång den valpen tyvärr. Därefter kommer ytterliggare valpar, men Bria blir ju inte mindre om magen? Hur många gömmer hon egentligen? Efter en stund kommer tik nummer två, som också är väldigt liten men ser fullt utvecklad ut. Jag kämpar med henne en lång stund men det sker ingenting. Det blev tyvärr inget mer med henne, endast 98g. Efter henne kommer ett par flickor till och en pojke. 8 stycken, plus 2. 

Nu håller vi tummarna att alla fortsätter att vara pigga och utvecklas i fin takt.

//Felicia